Shot in both Latin America and the United States, the film explores the historic and current relationship of Washington with countries such as Venezuela, Bolivia and Chile. According to Pilger, his film ”…tells a universal story… analysing and revealing, through vivid testimony, the story of great power behind its venerable myths. It allows us to understand the true nature of the so-called ”war on terror”. Pilger believes the film’s message is that the greed and power of empire is not invincible and that people power is always the ”seed beneath the snow”.

Pilger interviews several ex-CIA agents who purportedly took part in secret campaigns against democratic governments and who he claims are profiting from the war in Iraq. He investigates the School of the Americas in the U.S. state of Georgia, whereGeneral Pinochet’s torture squads were reportedly trained along with tyrants and death-squad leaders in Haiti, El Salvador, Brazil and Argentina.

The film uses archive footage to support its claim that democracy has been wiped out in country after country in Latin America since the 1950s. Testimonies from those who fought for democracy in Chile and Bolivia are also heard.

Segments filmed in Bolivia show that for the last five years huge popular movements have demanded that multinational companies be refused to access the country’s natural reserves of gas, or to buy up the water supply. In Bolivia, Pilger interviews people who say that their country’s resources, including their water and rainwater, were asset stripped by multinational interests. He describes how they threw out a foreign water consortium and reclaimed their water supply. The narrative leads to the landslide election of the country’s first indigenous President.

In Chile, Pilger talks to women who survived the pogroms of General Augusto Pinochet, in remembrance of colleagues who perished at the hands of the dictator. He walks with Sara de Witt through the grounds of the torture house in which she was tortured and survived. Pilger also investigates the ”model democracy” that Chile has become and claims that there is a façade of prosperity and that Pinochet’s legacy is still alive.

The film also tells the story of an American nun, Dianna Ortiz, who tells how she was tortured and gang raped in the late 1980s by a gang reportedly led by a fellow American clearly in league with the U.S.-backed regime, at a time when the Reagan administration was supplying the military regime with planes and guns. Ortiz asks whether the American people are aware of the role their country plays in subverting innocent nations under the guise of a ”war on terror”. Former CIA agent and Watergate scandal conspirator Howard Hunt, who describes how he and others overthrew the previously democratically elected government. Hunt describes how he organised ”a little harmless bombing”. Duane Clarridge, former head of CIA operations in South America is also interviewed.

Pilger traveled through Venezuela with its president, Hugo Chavez, who he regards as the only leader of an oil-producing nation who has used its resources democratically for the education and health of its people. The Venezuelan segment of the film recounts events during the coup attempt of 2002, captured in archival footage. The film argues that the failed 2002 coup against Chavez was backed by rich and powerful interests under U.S. support and that Chavez was brought back to power by the Venezuelan people. Pilger describes the advances in Venezuela’s new social democracy, but he also questions Chavez on why there are still poor people in such an oil-rich country.

Det har varit en lat helg, eller en ‘organiserings’ helg, har börjat sortera arbete, bilder, film och musik som jag samlat under åren, när man flyttar 3-4TB av data mellan datorer och NAS tar det en stund, så Jag kollade på Film.

Just nu tittar jag på Super en ”Komedi” jag använder citationstecken för att det är ganska chockerande brutal. Den börjar lite som vilken annan film, en fet, ful man (Rainn Wilson) tappar sin fru (Liv Tyler) och hans liv är skit igen. Men denna man bestämmer sig för att bekämpa brott i spandex under täcknamnet ‘The Crimson Bolt’ med sin sidekick ‘Boltie’ (Ellen Page). Men för att överkomma de onda busarna behövs lite övervåld…

helt klar värt 4 av 5 bipolära spandex klädda brudar

Denne unge man visade sig vara en utbytesstudent från Malaysia vid namn Asyraf Haziq som var på väg till affären för att handla mat på sin cykel, när han blev överfallen av några upplopps busar, som bröt hans käkben och snodde hans cykel.

Men nu försöker London rätta sig med en massa små välgörenhets sidor, till personer som Asyraf som blev drabbade av kravallerna.

Som t.ex Aaron en 89 årig man som haft sin frisörsalong i Tottenham i 41år, tills den nu blev kvaddad, här är ett video klipp med Aaron:

Eller Siva Kandiah som fick sin affär total kvaddad:

På tumblr sidan ‘Something nice for Ashraf‘ finns fler av dessa summerade

Förutom några konstiga fillers och riktigt dålig hip hop är den här 26 avsnitts animen en av de bättre. En ung tjej lyckas med att övertyga två ronins att hjälpa henna att hitta samurajen som luktar av solrosor. Serien blandar moderna Japan med Edo eran, med mycket fokus på kriminalitet. Med många insinuationer till sex och blodiga fight scener riktar den sig till tonåringar.

Grafiken och animationerna är energiska och ‘hip hoppiga’, karaktären Mugen fight style är en vild bladning av kungfu, kendo och break dancing.

Helt klart värt 4 av 5 vilt svingades kendo nördar

Sverige är ofta på toppen av många listor, bredband, internet användande eller fildelnings vanor. Svenska företag  leder vägen för fri internet Kultur,  Niklas Zennström introducerade Skype och gratis IP telefoni och sajter som Wikileak, Piratebay och Kazaa har också svensk bakgrund, men var leder denna fria internet kultur?

Dag för dag, läser jag mer och mer om internet trender i Sverige, Sverige har ju alltid vilja ligga på topp när det kommer till teknologi. Men numera när Sony Ericsson inte är först störst och bäst verkar det som att sociala nätverk tar upp all tid för Svensson.

Jag  jobbar med internet, jag bygger sociala nätverk, och slänger ur mig jargong varje dag, och simmar i kod och Api:er, men det känns ändå som att jag är mindre nörd än Svensson, visst läster jag bloggar, men väldigt sporadiskt. Det finns en hel myriad av topp blogg sajter som berättar om vars och vad du ska läsa. På toppen av dessa listor ligger det alltid en tonårs tjej som skriver en massa smörja om kläder och nagellack (t.ex Kisse, Kenza och Blodinbella). Betyder detta att alla tonåringar sitter och läster denna smörja, dag ut och dag in? Eller är det perversa medelåldersmän som sitter och runkar till det?

Dessa bloggare och twittrare, kallas numera sociala medier-kändisar, de är en slags ny auktoritet i Sverige, journalisterna på nyhets sidor är inte längre de som skriver nyheter, utan de skriver numera om vad som redan hänt på nätet. Som till ex. historien om Flickjox, där några av twittereliten spånade fram en fejk internet service som folk plötsligt ha inbjudningar till.

Kanske är det den socialistiska mentaliteten som får Svensson att haka på som ett får, eller har Svensson ett problem med patologisk datoranvändning?

Men jag är tillbaka, jag har lärt mig en massa Hippie skit på min resa runt världen och jag kommer nog att dela med mig av min nya livstil av morötter och Yoga…

Han har lyckats samla en hel del stora namn, kanske inte skådespelare kända för sina skådespelartalanger men alla hade Action synonymt med deras namn en gång i tiden. Huvud karaktärerna är Sylvester Stalone som the main man, i början av filmen så tar Stalone såklart av sig tröjan för att visa att han inte är en gammal fet gubbe.

Sen så har vi Jason Statham som Stalones sidekick, Statham har blivit lite av en actionstar i USA på de senaste åren alla med exakt samma personlighet.

Och om man nu ska ha en actionfilm med fistfights måste man slänga in en oslagbar kines som Jet Li, nog för att hans kampsports koreografin var lite dåligt ungefär som Jet Lis andra hollywood filmer, Cradle 2 the Grave och  the One m.m.

I en scen slåss Jet Li med lagkamrat Dolph Lundgren, vilket var lite roligt att se, tror inte jag sett Dolph i en film sedan Johnny Mnemonic, shit vad gammal han har blivit.

Efter dessa fyra actionnamn, tar Stalone och slänger in lite nyare namn, från den ”riktiga” kampsports världen som t.ex UFC extraordinär, Randy ”The Natural” Couture och WCWs, Stone Cold Steve Austin. Men sen så slängs det en del andra namn in i mixen, Mickey Rourkes karaktär ser precis ut som han gjorde i Iron Man 2 som Crimson Dynamo, Eric Roberts som ”the bad guy” sen för någon anledning Terry Crews som jag inte kan komma ihåg från något annat förutom från Old Spices reklamen: http://www.youtube.com/watch?feature=player_profilepage&v=9ITx4-w0WxQ.

Men inte slutar det där, Stalone lyckas också att få Kaliforniens Guvernör; Arnold Schwarzenegger att göra ett 5 minuters framträdande i filmen, och detsamma för Bruce Willis.

Filmen isigsjälv är enkel och våldsam med väldigt lite karaktär utveckling, men det är lätt att skratta lite åt övervåldet och deras otroliga kill count, perfekt film att kolla på med en Het Curry, flaska öl och en Whiskey när man har huset för sig själv.

Jag ger den 3 av 5 svettiga skalliga men med stora bössor

Edit:

Tydligen ville Stalone att Jean-Claude Van Damme, Steven Seagal  och Wesley Snipes skulle vara med i filmen, han ville verkligen få alla actionstars i en film, för att illustrera kommer här en snygg poster som jag hittade på webben:

Via: Term Life Insurance

Jag vet att webb 2.0 är lite ute nu, men jag ska åtminstone tvåpunknolla den innan den blir 3.0.

Det här inlägget borde nu bli twittrat och facebookat per automagi tack var två enkla plugins som tog 10min att konfigurera : WpBook och Twitter Tools.

När man jobbar inom webb och IT blir man ofta lite avtrubbat när det kommer till 2.0, det är ju mest bara buzzwords för kunderna att höra: ”Jo, såklart att du måste ha en Facebook app och en iPhone app, hur ska folk annars veta att du existerar”  (detta kommer efter att man har förklarat deras nya Brand Values och hur traditionellt gammaldags de måste vara)

Men nu är det så att jag numera vill att folk ska läsa min blogg om allt och inget (mest inget) eftersom att jag kommer att försvinna från all annan kontakt i 9 månader då jag ska resa runt sydamerika och ta det lugnt. Och för att de ska funka ”måste” jag använda mig av diverse API:er som Facebook, Twitter, Amazon och bit.ly m.m

Tog mig hela eftermiddagen att fixa ihop den här sidan, hoppas ni gillar den nya layouten, enkel och snabb

Har inte listat ut hur man fixar en lightbox spelare för videos ännu dock