The Team

Som sagt så jobbar jag för ett företag som heter ”The Team” (yeah bra namn, eller hur), i alla fall så anställdes jag av The Team för några år sedan som en Grafisk Designer, men när de fick reda på att jag jobbat med webb så blev det inte så. Så istället har jag spenderat min tid på tråkiga webbsidor för den engelska staten, och psuedo-statliga företag. Men även videos och animationer, som t.ex några banners för NHS:

Perspektiv

I helgen fick jag lite perspektiv, jag gick runt och surade över en kapad budget för ett rik media projekt för NHS (National Health Serivice), och att min dator inte funkar ännu, och att livet är allmänt orättvist etc.

Jag stöter då ihop med min granne när jag ska gå och köpa lite bröd på morgonen (vi shoppar alltid fel, vi shoppar på måndagar eller tisdagar så när helgen kommer och vi kan äta lite gott har vi ingen mat kvar att äta!), han jobbar på London Zoo, och brukat alltid ha lite konstiga så djur med sig hem för att ta hand om då och då. Men på senaste tiden har jag sett honom vandra runt sent på nätterna ensam.

I alla fall så börjar vi prata, han är inte våran granne utan hans mor är det, men han har bott med henne sedan 2002 då hans far dog, och tagit hand om henne, hon är fortfarande deprimerad och tycker inte om att lämna huset. Men under åren har han sakta men säkert börjat få henne att komma på promenader och göra saker ute, men för 6månader sedan fick hon obotlig cancer, så han har nu tagit 6 månaders obetald ”semester” för att ta hand om sin sjuka mor.
Om nu detta inte var nog, så dog hans bror i förra månaden av en hjärnblödning, och hans mor gör nu inget annat än att stirra ut genom fönstret.

Vad gör man när ens granne som man knappast känner släpper en bomb som denna kl 9 på Lördags morgon?

I alla fall så har denna depressiva historia fått mig att se mina problem med lite perspektiv, är inte detta en trevlig historia att lästa en Måndag morgon.