Ponyo ännu en superb film från Ghibli Studios

Såg på Gake no Ue no Ponyo (Ponyo på klippan) idag, trodde att Disney skulle vara ett dåligt inflytande på Ghibli Studios film. Men det verkar som att de inte lagts sig särskilt mycket. Filmen var som vanligt mycket magiskt och bra animerad med en vacker storyline.

När det kommer till karaktärs design, är Ghibli studios No #1 tycker jag, de är alltid lite gulliga men på ett lite obekvämt sätt.

Som katt bussen i Totoro:

Och träd andarna i Princess Mononoke:

VNV nation, Project Pitchfork och annan EBM

En av fördelarna med att bo i London är alla föreställningar man kan hitta, speciellt med dagens teknologi. I förra veckan medan jag satt och lysande på last.fm via Songbird, kom en liten biljett symbol upp när VNV nation spelades. De spelade två gig på venyer som ligger innom 20min gångväg från mitt hus, Super!

http://mediaservices.myspace.com/services/media/embed.aspx/m=60398718,t=1,mt=video
Det är lite skumt ibland att se band som man bara lyssnar på Live. Men VNV nation fungerar bra live, vad jag inte visste var att de spelar på riktigt stora konserter (25,000 personer) i Tyskland och USA, men jag har bara sett dem på små gig här i London som Islington Academy och Scala.

Så nu är jag i en gig fas igen (kommer och går med några års mellanrum), och ska se Project Pitchfork på Islington Academy som en slags förfest i Halloween.

Blogga på Lokaltrafik

Har just installerat en svensk mod på min HTC hero vilket ger mig en svensk keyboard och lexikon. Så nu kan jag blogga ”on the go”. Inte för att London tågen ger särskilt mycket blogg inspiration. Annat än att prata om mannen som luktar av gammal curry och har en gulnande skjorta på sig. Eller tjejen med den korta kjolen som visar trosorna och det mesta av sina troligtvis opererade ballong bröst.

Det sitter även en massa män i generiska blåa kostymer, troligtvis köpta på m&s rea) och läser the Sun, de verkar mest läsa på sida tre, och titta sig smått nervöst omkring.

Men idag är inte de vanliga grovt sminkade tonårs tjejerna här, som pratar om hur långt de gått med en kille och hur pinsamt det var när de inte hade string trosorna på sin förra dejt.

Blog för bloggandets skull

Jag tänkte att jag ska försöka med svenska igen, efter 10 år utomlands, är svenskan inte i toppform, inte för att den var bra innan jag drog utomlands heller.

Så om jag nu skriver några bloggar om saker som inte riktigt har så stor betydelse, det verkar ju som att folk tycker om att läsa om andras liv, även om det inte är ett intressant liv.

Som sagt så bliv jag varslad för inte så länge sedan, och eftersom man inte befinner sig i socialistiska Sverige längre så får man inte några pengar, eller jo, man får två veckors skattefri betalning, men dessa två veckor har de lagt ett tak på £350, vilket var en bråkdel av min normala veckolön. Och ingen A-kassa eller liknande finns det heller. Så då undrar ni kanske varför man vill jobba i London nu är pundet är så svagt?

Det undrar jag också, men nu hände det ju så att jag inte fick en enda dag ledigt. Det finns en massa jobb om man känner rätt personer, och nu verkar det som att jag känner rätt personer, men bara här i London.

Tror inte att jag skulle kunna rulla in till Stockholm igen och fixa ett jobb på en dag, för ett så välkänt företag som Universal Music, där jag får stå och prata med snygga pop stjärnor i hissen. Som Frankie från the Saturdays i förrgår. Inte för att konversationen var av den otroligt stimulerande sorten, men snygg var hon i alla fall.

Nu kanske jag ska sluta blogga och jobba för mina pengar också…

Nytt Liv

Jaha då var det dax, företaget jag jobbade för fick eftersmällen av ”lågkonjunkturen” och skar ner. Verkar som att min fd. VD kommer att tappa hela sin bransch snart så kanske det var tur att man åkte i första gallringen. Men tur att man har 9 liv och landar på fötterna. I förra veckan (2 dagar efter jag blev varslad) ringde DDB° (en relativt stor internationell agentur) för lite ”pitch design”. Och på Torsdagen kom ett erbjudande från Universal Music Group, Så nu sitter man här på UMG och kikar efter Stjärnor. Såg Craig David och Girls Aloud i fredags och träffade Holly Valance i Tisdags.

Så denna ”lågkonjunktur” som alla pratar om verkar inte finnas för en design frilansare, så följ mitt råd och lämna jobbet som du lidit igenom för att du var rädd för ”lågkonjunkturen” och jobba med det som du tycker om.