Film – the Expendables

 /></a></p> <p><a href=Sarah är ute och festar i Brighton, så jag har tagit mig tid att laga en löjligt het Katsu Curry och kollat på det senaste i ultra action; the Expendables. Stalone verkar verkligen ha slängt (på flera sätt) pengar på den här filmen, det är non-stop explosioner och blodbad, den har säker mer bodycount än alla Rambo filmerna tillsammans.

Han har lyckats samla en hel del stora namn, kanske inte skådespelare kända för sina skådespelartalanger men alla hade Action synonymt med deras namn en gång i tiden. Huvud karaktärerna är Sylvester Stalone som the main man, i början av filmen så tar Stalone såklart av sig tröjan för att visa att han inte är en gammal fet gubbe.

Sen så har vi Jason Statham som Stalones sidekick, Statham har blivit lite av en actionstar i USA på de senaste åren alla med exakt samma personlighet.

Och om man nu ska ha en actionfilm med fistfights måste man slänga in en oslagbar kines som Jet Li, nog för att hans kampsports koreografin var lite dåligt ungefär som Jet Lis andra hollywood filmer, Cradle 2 the Grave och  the One m.m.

I en scen slåss Jet Li med lagkamrat Dolph Lundgren, vilket var lite roligt att se, tror inte jag sett Dolph i en film sedan Johnny Mnemonic, shit vad gammal han har blivit.

Efter dessa fyra actionnamn, tar Stalone och slänger in lite nyare namn, från den ”riktiga” kampsports världen som t.ex UFC extraordinär, Randy ”The Natural” Couture och WCWs, Stone Cold Steve Austin. Men sen så slängs det en del andra namn in i mixen, Mickey Rourkes karaktär ser precis ut som han gjorde i Iron Man 2 som Crimson Dynamo, Eric Roberts som ”the bad guy” sen för någon anledning Terry Crews som jag inte kan komma ihåg från något annat förutom från Old Spices reklamen: http://www.youtube.com/watch?feature=player_profilepage&v=9ITx4-w0WxQ.

Men inte slutar det där, Stalone lyckas också att få Kaliforniens Guvernör; Arnold Schwarzenegger att göra ett 5 minuters framträdande i filmen, och detsamma för Bruce Willis.

Fortsätt läsa Film – the Expendables

32

Jaha då fyllde man trettiotvå igår, känns som att man inte riktigt bryr sig längre dock, tror födelsedagar tappar sin lyster efter 30, lite kul dock är att jag fick en lite Zorbing present från tjejen, och en gratis session hos massören efteråt 🙂

Men det var även frukost på sängen, medan jag tittade på Fong Sai Yuk.

På eftermiddagen så gick vi även ut och var lite kulturella, kollade på några utställningar på Welcome Trust, speciellt på ”Identity” som var lite intressant på en mer existentialistisk nivå än konstnärlig.

Vi provade även på en lite ”Trust Exercise”, där tjejen blundade hela vägen till utställningen (ca 60min gång) medan jag ledde henne, detta är riktigt skrämmande i London, där det är folk och trafik överallt. Och sedan ledde hon mig medans jag blundade till en Brasiliansk grill restaurang där de kommer upp med alla sorters grillat kött till bordet stup i kvarten, mums äta hur mycket du vill mums…

Akupunktur

Idag så provade jag på Akupunktur, vilket är något stor för mig eftersom jag har nål fobi, men jag tror att min fobi bara sträcker sig till att jag inte kan sticka nålar i mig själv och injektioner för akupunkturen var fin fin, men hjälpte inte mitt specifika problem.

I helgen så fick jag väldigt ont i axel, och den svällde upp något så hemskt, försökte så fixa akupunktur på Lördagen men jag söp mig för full på fredag och missade sessionen. Så jag hade den idag istället.

Han var inte riktigt en akupunkturist som gav mig ett förtroende i alternativ medicin, ordet ”desillusionerade hippe” kommer i tanke, man jag kunde inte banga nu. Så efter lite tuina massage, så säger han att han ska ta och ”sticka lite nålar i mig”, Yikes!

Men alla nålar går in utan att man känner det, allt som känns är ett litet ”drag”, förutom en nål, som kändes som att den var glödhet, vilket efteråt var den enda nålen som verkade funka, men den var i underarmen, men jag hade ju ont i axeln!

I alla fall så nu så har jag fortfarande ont i axeln, men min vänstra underarm är så avslappnad att de är sjukt